Splendor av Stefan Lindberg
Stefan Lindberg blev nominerad till Augustpriset med Splendor. På ett sätt kan jag förstå det. Boken är välskriven, har ett driv framåt, ett intressant upplägg och språket är nästintill lyrik. Men jag gillar verkligen inte den knarkromantik som ligger som en aura kring huvudpersonen – som förvånande nog är Stefan själv.
Boken handlar om Stefan och hur han på en uteservering träffar Mathias Splendor Johansson. Splendor har ett förflutet i sekten Paradiset. Efter det följer en psykedelisk berättelse om Stefans jakt efter Paradiset. Bland Paradisets medlemmar knarkas det friskt. Knarket, som kallas preparatet, är det som binder dem samman och gör att de kan tränga in i varandras själar.
Jag gillar språket och upplägget på boken men allt tjatande om narkotika gör mig nästan äcklad. För språkets skull tycker jag ändå den är läsvärd.
Bokklok 